ceciliafranke.com

Cecilia Franke komponerar musik som huvudsakligen kan placeras inom området nutida konstmusik. Cecilia skriver både sakral musik - vokal och instrumental - och profan musik - kammarmusik och orkesterverk.

Cecilia låter sig gärna inspireras av och ge musikalisk gestalt åt olika företeelser i naturen, egenskaper och fenomen, såsom tabulata koraller av typen solstenar (verket Heliolites, klarinett och piano, 2016-2017), en uråldrig trädklon (verket Pando, blåsarkvintett, 2012), vågrörelser i havet (Unda maris, symfoniorkester, 2008-2009), dygnsrytm (Circadian, symfonisk blåsorkester och slagverk, 2008), en pärlas uppbyggnad i olika skikt (Mother-of-Pearl, pianotrio, 2007-2008), reliefeffekt (En camaïeu, stråkorkester, 2006), molekylrörelser (Maxwells demon, elektroakustiskt verk, 2006), febertillstånd (Febris, violinduo, 2005-2006), meandrande flod (Meandrar, violin och piano, 2004-2005), dagsmeja (Dagsmeja, altblockflöjt och cembalo, 2002) och geometrisk optik (Infall och reflektioner, piano, 2000). Förutom att verkets titel speglar innehållet i kompositionen så får ofta titeln/företeelsen påverka även formtänkandet, både beträffande storformen men ibland också ner på detaljnivå.

"Titeln på ett verk har alltid varit viktig för mig; när jag har hittat en bra titel har verket fått en identitet. Med identitet menar jag då inte bara ett sätt att hitta - identifiera - verket bland andra verk i till exempel en skriven verklista, utan det innebär mycket mera: verkets innehåll och karaktär tar på en gång gestalt."
(Ur Cecilias verkkommentar till Unda maris, Malmö Symfoniorkester 090910.)

En del av Cecilias skapande utgörs av sakrala verk. Det kristna symbolspråket har många gånger fått tjäna som inspiration för form och för ett ofta detaljutmejslat innehåll i dessa verk. Många av de sakrala verken är vokala och i dessa verk har Cecilia intresserat sig mycket för samspelet mellan text och musik, kanske framför allt i betoningshänseende.